Fotograf
Fotografi, vilket L. Ron Hubbard gärna framhöll, betyder ”ljusskrift”. Och när man tar i beaktande hur hans fotografier kommunicerar, ser man att detta ord är en träffande beskrivning.
Under hela sin uppväxttid studerade han ivrigt fotograferingens konst, men det var i slutet av 1920-talet som hans bana började på allvar, i och med den serie uppskattade utforskningar han utförde under resor i Asien och södra Stilla havet. Bilderna var genomgående professionella och köptes till slut av National Geographic. Efter sin återkomst till Förenta staterna fortsatte han sin professionella karriär som fotograf, både som fotoreporter för lokaltidningar och som frilans för flera nationella publikationer. Det mest beaktansvärda av hans frilansarbeten var det som han uträttade för flygentusiasttidskriften Sportsman Pilot.
När mr Hubbard började sin författarbana 1933, fick hans fotograferande ofta komma i andra hand. Men under hans senare år fann man honom regelbundet bakom sin kamera för arbeten som bland annat gällde reklamfoton för olika europeiska grupper och organisationer, samt mycket uppskattade landskapsbilder från södra England (de senare valdes ut bland 3 300 insända bidrag, för den internationella fotografiutställningen i Nantes, i Frankrike). Hubbards fotografier från dessa år utvaldes också för att visas på Versailles Salon International d’Art Photographique, och har senare publicerats i fotokalendrar med L. Ron Hubbards bilder.
År 1975 fortsatte han med sådant arbete på ön Curaçao i Nederländska Antillerna, där det inom loppet av några dagar efter hans ankomst rapporterades: ”Herr Hubbard med sin professionella noggrannhet, får de bilder han vill ha, en efter en med en produktionstakt på mer än 7 000 fotografier sedan han först började fotografera här i Curaçao.”
När L. Ron Hubbard återvände år 1976 till Förenta staterna för att bosätta sig i södra Kalifornien, fogades en ny dimension till hans bana som fotograf – han började utbilda fotografer. Från detta utbildningsarbete härstammade hans beskrivning av alla de viktiga steg som en fotograf måste ta, för att försäkra sig om en bra bild – däribland det ofta förbisedda preliminära steget att visualisera eller i förväg föreställa sig hur bilden ska bli. Som ett alternativ till detta rådde han fotografer att lära sig att omedelbart känna igen en bild. I båda fallen – och däri låg den gemensamma nämnaren i allt konstnärligt arbete som L. Ron Hubbard företog sig – måste fotografen lära sig att ”få bilden att tala”. Alla hans elever fick, som en del av utbildningsprocessen, förmånen att få sina fotografier granskade av L. Ron Hubbard själv. Utöver de mer konventionella aspekterna med komposition och ljussättning, fortsatte han på karaktäristiskt manér att framhålla det ytterst viktiga elementet kommunikation: vad, om något, hade bilden att säga? Denna utbildningsperiod resulterade också i hans ytterst viktiga förfaranden för testning av film och utrustning, och hans klargörande av det länge missförstådda ämnet komposition.
Idag finns hans fotografiska verk slutgiltigt och noggrant sammanställda i volymerna Fotograf: Att skriva med ljus och Bilder från en livstid: En fotografisk biografi i L. Ron Hubbard-serien. Allt som allt presenteras mer än 600 bilder, från hans tidigaste bilder med en enkel Kodak Brownie till hans senare arbete i södra Kalifornien. Däribland finns givetvis ett flertal utvalda fotografier ur hans berömda Kina-serie, hans prisbelönade bilder från den engelska landsbygden och allt annat som definierade hans verk som ”att skriva med ljus”.
L. Ron Hubbards kamerarum rymmer fotografisk utrustning som sammanställts under mer än sextio år av att ”skriva med ljus”
