Vad är storhet?
av L. Ron Hubbard

Konflikt eller tolerans, samarbete eller motsättning, kärlek eller hat – detta är frågor som rör både vardagen och internationella angelägenheter. I den här artikeln från våren 1966 ställer L. Ron Hubbard frågan: När man utsätts för hat, vad är då lösningen på ens egen lycka?

Den svåraste uppgift man kan ställas inför är att fortsätta älska sin nästa trots alla skäl till att man inte borde göra det.

Det verkliga tecknet på förnuft och storhet är att fortsätta göra det.

För den som kan uppnå detta finns det rikligt med hopp.

För dem som inte kan det, finns det bara sorg, hat och förtvivlan. Och detta är inte de saker som storhet – eller förnuft och lycka består av.

En grundläggande fälla är att ge efter för inbjudningar till hat.

Det finns de som utser en till sin bödel. Med andras säkerhet i åtanke är det ibland nödvändigt att skrida till handling. Det är emellertid inte nödvändigt att också hata dem.

Verklig storhet vägrar helt enkelt att ändra på sig när den ställs inför onda handlingar mot en – och en verkligt stor person älskar sina medmänniskor därför att han förstår dem.

Att utföra sin uppgift utan att bli rasande på andra, som försöker hindra en är ett tecken på storhet – och förnuft. Först då kan man bli lycklig.

Att söka uppnå någon som helst eftertraktansvärd egenskap i livet är en ädel handling. Den svåraste – och mest nödvändiga – egenskapen att uppnå är att älska sina medmänniskor trots alla inviter till att göra annat.

Om det finns någon helgonlik egenskap, så är det inte att förlåta. ”Förlåtelse” innebär att acceptera det dåliga i en gärning. Det finns ingen anledning att acceptera det. Dessutom måste man beteckna gärningen som dålig för att kunna förlåta den. ”Förlåtelse” är en handling på en mycket lägre nivå och är tämligen fördömande.

Verklig storhet vägrar helt enkelt att ändra på sig när den ställs inför onda handlingar mot en – och en verkligt stor person älskar sina medmänniskor därför att han förstår dem.

När allt kommer omkring är de alla i samma fälla. Några är helt omedvetna om det, några har blivit tokiga på grund av det, några agerar som de som bedrog dem. Men alla, alla befinner de sig i samma fälla – generalerna, gatsoparna, presidenterna, de sinnessjuka. De handlar som de gör därför att de alla är utsatta för samma grymma påtryckningar från detta universum.

En del av oss är utsatta för dessa påtryckningar och fortsätter ändå att sköta våra arbeten. Andra har för länge sedan dukat under och rasar och torterar och svassar omkring som de vansinniga själar de är.

Vi kan åtminstone förstå det faktum att storhet inte stammar från vildsinta krig eller från att vara känd. Det stammar från att vara trogen sin egen anständighet, från att fortsätta att hjälpa andra, vad de än gör eller tänker eller säger och oavsett alla brutala handlingar mot en, att fortsätta utan att förändra ens grundläggande attityd gentemot människan.

Sann storhet beror till den graden på total vishet. De handlar som de gör därför att de är vad de är – snärjda varelser, krossade under en outhärdlig börda. Man kan, även om de har blivit tokiga av det och de på grund av att de saknar förklaringar beordrar ödeläggelsen av hela länder, ändå förstå varför och även omfattningen av deras vansinne. Varför skulle man ändra på sig och börja hata, bara därför att andra har förlorat sig själva och deras egna öden är alltför grymma för dem att möta?

Rättvisa, nåd, förlåtelse, allt detta är oviktigt i jämförelse med förmågan att inte ändra på sig bara för att man provoceras eller får krav på att man ska ändra på sig.

Man måste handla, man måste bevara ordning och anständighet. Men man behöver inte hata eller söka hämnd.

Det är sant att individer kan vara svaga och begår oförrätter. Människan är i grunden god men kan handla ont.

Hon handlar bara ont när hennes handlingar i syfte att uppnå ordning och trygghet för andra görs med hat i sinnet. Eller när hennes disciplinåtgärder bara grundar sig på egen trygghet, utan hänsyn till alla andra; eller än värre, när hon bara handlar utifrån en smak för grymhet.

Att inte bibehålla någon ordning alls är en vansinnig handling. Man behöver bara se på sinnessjuka människors ägodelar och omgivning för att inse detta. Dugliga människor håller ordning.

När ett släkte domineras av grymhet i namn av disciplin, då har detta släkte lärts att hata. Och det släktet är dömt.

Den verkliga läxan är att lära sig älska.

Den som vill vandra oskadd genom livet måste lära sig detta – att aldrig använda vad som görs mot en som en grund för hat. Aldrig önska hämnd.

Det fordras verklig styrka för att älska människan. Och att göra det trots alla inviter till att göra annat, alla provokationer och alla skäl till att man inte borde göra det.

Lycka och styrka kan bara bestå i frånvaro av hat. Att enbart hata är vägen till katastrof. Att älska är vägen till styrka. Att älska trots allt, det är hemligheten med storhet. Och det kan mycket väl vara den största hemligheten i detta universum.