Key to Life
Hur sensationell L. Ron Hubbards studieteknologi än är, är ingen beskrivning av hans bidrag till området undervisning fullständig utan ett omnämnande av hans Key to Life-kurs. Bakgrunden till denna kurs säger mycket, både om mr Hubbards sätt att angripa problem och den djupdykning som undervisningsstandarden tog under 1960- och 1970-talen.
Som han mycket riktigt påpekade har tre kulturella faktorer i kombination under slutet av 1900-talet allvarligt minskat vår förmåga att kommunicera. Först sjönk standarden på skolundervisningen, eftersom nya undervisningssystem nonchalerade så elementära ämnen som läsning, skrivning och grammatik. Denna tillbakagång påskyndades sedan av att tv:n kom in i bilden, i synnerhet då mödrar placerade sina barn framför tv:n och lät den tjäna som både koppel och barnvakt – barnens uppmärksamhet naglades fast vid den oupphörliga strömmen av bilder. Och slutligen, särskilt under 1960-talet, blev droger till ett samhällsgissel som trubbade av ”tv-generationens” medvetande ännu mer. Följaktligen skapades hela generationer som inte längre kunde förstå eller framföra information. Dessutom – och häri låg mr Hubbards inkörsport till problemet – var dessa årskullar från 1960- och 1970-talen ur stånd att använda de undervisningshjälpmedel som han tidigare hade utvecklat, helt enkelt för att de saknade förståelse av den grundläggande strukturen hos själva språket. Självfallet har problemen bara förvärrats med den trådlösa kommunikationens tillkomst, vilken har reducerat språket till enstavig slang. Det var alltså inte utan anledning som mr Hubbard förutspådde att hela generationer skulle komma att vara ”ur kommunikation”.
Om man verkligen förstod det man läser och hör, och om man kunde göra sig förstådd, då skulle livets alla möjligheter stå vidöppna för en. Men till den grad man inte kan klä sina tankar i ord och få andra att förstå vad man säger, till den graden är man avskärmad från livet. Detta är vad Key to Life-kursen handlar om. Steg för steg avlägsnar denna kurs orsakerna till att en människa inte klart kan fatta vad hon läser, skriver och hör, och varför andra inte kan förstå henne.
”Om grammatik definieras som det sätt på vilket ord arrangeras för att bilda tal och skrift i syfte att förmedla exakta tankar, idéer och innebörder människor emellan, kommer elever och studenter att ivrigt vilja studera den.
Grammatik är någonting människor behöver för att förstå och bli förstådda, det är inte mer med det.”
– L. Ron Hubbard
Det centrala i kursen är dess syn på språket – inte som ett av grammatiker godtyckligt hopfogat konglomerat av ord, utan som ett sätt att underlätta överföring av idéer. Den betraktar inte ord som heliga ting som bör dissekeras och klassificeras för sin egen skull, utan som användbara redskap. På liknande sätt för mr Hubbard fram en helt ny syn på engelsk grammatik – inte som ett ämne fullt av regler, utan som det sätt på vilket ord arrangeras för att överföra exakta tankar och idéer människor emellan.
Således finner man hans redogörelse av detta ämne i boken The New Grammar (Den nya grammatiken). Som en bakgrund påpekar han att om mannen på gatan inte har något klart begrepp om grammatik, så är det för att ämnet sedan lång tid tillbaka är oklart. I själva verket har ämnet i händerna på grammatikerna med deras snirklade, konstruerade meningar, kommit att bli så gott som helt auktoritärt. Och dessutom var ämnet så åsiktsladdat att han inte kunde finna en enda bok om grammatik som inte motsade andra grammatikböcker.
Sålunda gav han ut The New Grammar. Den ger inte bara en ny förklaring av vad grammatik är, utan omdefinierar ämnet helt och hållet för vardagsbruk. Vad mr Hubbard har gjort är att helt enkelt ha tagit den engelska grammatiken ifrån ”auktoriteterna” och gett den tillbaka till folket. Följaktligen har han avlägsnat godtyckligheter, motsägelser och allt som helt enkelt var onödigt, från ämnet. I stället har han lagt fram lättbegripliga grunder i språket, på det sätt som det faktiskt används, för att göra det lättare att använda.
Av denna anledning har han till och med tagit med illustrationer i boken för att klart beskriva saker som studerande normalt kanske inte skulle förstå enbart från det tryckta ordet. Allt material i Key to Life-kursen är faktiskt illustrerat på detta sätt. Mr Hubbard resonerade nämligen så här: Hur kan man annars lära en studerande vad ett ord betyder, när han inte förstår de ord man använder för att lära honom det? Således definierar The New Grammar och annat Key to Life-material alla begrepp med hjälp av bilder.
Resultatet är ett verk som på ett mästerligt sätt klargör det engelska språkets struktur, i syfte att underlätta och förbättra kommunikation. David Rodier, docent i språkfilosofi vid American University, Washington D.C., uttryckte det på följande sätt: ”Genom denna bok blir grammatik till något enkelt. Den hjälper en person att förstå de grundläggande beståndsdelarna i det engelska språket och hur man använder dessa beståndsdelar för att bättre kommunicera, uttrycka sina tankar och förstå det man läser. Endast en professionell författare med en författares känslighet för språket skulle ha kunnat utveckla ett så banbrytande sätt att behandla grammatik. Endast en författare av denna kaliber skulle betrakta grammatik som en rik källa till möjligheter att beskriva tanke och handling, och inte som någonting fyllt av begränsande regler.” Avslutningsvis säger han: ”Detta är en lysande bok, skriven av ett lysande intellekt. Faktum är att den representerar en revolution på tankens område.”
”Genom denna bok blir grammatik till något enkelt. Den hjälper en person att förstå de grundläggande beståndsdelarna i det engelska språket och hur man använder dessa beståndsdelar för att bättre kommunicera, uttrycka sina tankar och förstå det man läser. Endast en professionell författare med en författares känslighet för språket skulle ha kunnat utveckla ett så banbrytande sätt att behandla grammatik. Endast en sådan författare skulle betrakta grammatik inte som någonting fyllt av begränsande regler, utan full av möjligheter för rika uttryck av tanke och handling.” Detta är en lysande bok, skriven av ett lysande intellekt. Faktum är att den representerar en revolution på tankens område.”
– David Rodier, docent i språkfilosofi vid American University, Washington D.C.
Mindre ord kan inte användas för att beskriva mr Hubbards nästa viktiga bok: Small Common Words Defined (Små vanliga ord definierade). Denna bok är även den en uppspaltning av språket i dess grundläggande beståndsdelar. Boken beskriver också hans betydelsefulla upptäckt, att den främsta stötestenen, när det gäller att förstå en mening, inte är de långa och svåra orden, utan de enkla orden, som ”till”, ”en”, ”det”. Även om detta kan tyckas ha mindre betydelse, har det inte det; för även om man kanske kan läsa och uttala uttrycket ”fint som snus”, är det inte många som faktiskt kan definiera ordet ”som”, och därför saknar de full förståelse. För att förstå problemet litet bättre behöver man bara öppna en vanlig ordbok och se över de olika definitionerna för detta ord. Kanske en grammatiker skulle vara nöjd, men gemene man är det inte. Detta stod klart efter en undersökning som mr Hubbard genomförde i slutet av 1970-talet bland studenter som hade avslutat college. De kunde inte definiera ens den enklaste preposition. Följaktligen förstod folk inte helt och fullt ens en vanlig text som de läste för nöjes skull, t.ex. en pocketroman. Hubbards slutsats var därför att det inte förelåg någon brist på ett ”rikt ordförråd” som gjorde att man inte kunde kommunicera effektivt; det berodde på att personerna i fråga inte förstod det språkets byggstenar på vilka alla större ordförråd måste vila.
Vad mr Hubbards Small Common Words Defined (Små vanliga ord definierade) ger är alltså en fullständig förståelse av dessa byggstenar. Han definierar de 60 oftast förekommande engelska orden, och återigen utnyttjar han illustrationer för att göra dem lättare att förstå.
”Vad man vill åstadkomma med utbildning är att lära personen hur man skaffar, absorberar, använder, utvecklar och vidarebefordrar kunskap. Det är alla stegen som ingår, och det är vad man behöver kunna göra om man ska lära någon något.”
För att sedan göra det möjligt för den studerande att utveckla detta ordförråd, har han tillhandahållit en annan bok: How to Use a Dictionary (Hur man använder en ordbok). Den ger koncisa förklaringar av fonetiska tecken, skiljetecken, förkortningar med mera. How to Use a Dictionary löser det problem som de flesta amerikanska läroplaner inte ens bryr sig om att ta upp: nämligen att man i samma ögonblick som man öppnar en ordbok – till och med sådana som är för barn – genast möter termer och härledningssymboler som folk i allmänhet inte förstår och som inte är tillräckligt väl förklarade. Den studerande äger med andra ord inte ens de primära medlen för att förstå sitt språk – vilket föranledde mr Hubbards lösning på även detta problem.
Vad alla dessa böcker leder fram till är en studerande som håller själva nyckeln till det engelska språket i sin hand – en grundlig förståelse av hur språket är uppbyggt, hur man använder det på effektivaste sätt för att uppnå förstklassig kommunikation och bättre förståelse. Om man tar helheten av mr Hubbards betydelsefulla upptäckter på undervisningens område i beaktande, står det klart att vi står inför en formlig revolution när det gäller inlärning.